Det känns verkligen som jag håller på att tappa förståndet, jag orkar inte sitta hemma mer, jag vill ut och springa, jag vill träffa mitt underbara lag och jag vill bara spela innebandy!!!! Har faktiskt gjort lite framsteg har slängt kryckorna åt helvete kan jag ärligt säga orkade inte med dem mer fick sjukliga skavsår på händerna så nu skiter jag i dem. Går faktiskt riktigt bra att halta frammåt och försöker dagligen blasta benet mer och mer men det gör fortfarande riktigt ont när jag ska belasta benet fullt.
När man väl inte kan vara med så inser man hur mycket man saknar de underbara,konstiga och härliga gäng som jag få äran att spela innebandy tillsammans med. Helt fantastiskt jag är sååå otroligt stolt att få vara en del av laget, det är så gott som det enda som får mig till att kämpa och ta mig tillbaka in i målet innom en snar framtid kan jag säga. Innebandy och dessa underbara tjejerna betyder allt för mig verkligen allt.....
Utan innebandyn hade jag nog inte klarat mig hade blitt en total soffpotatis, vilket jag håller på att bli nu när jag inte kan träna och det är jag defnitivt inte nöjd med... Så nu ska jag ta tag i allt efter att rapporten är inlämnad, ska ringa sjukgymnasten och få ett träningsprogramm och verkligen komma igång igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar